Det fanns skäl till att jag låg vaken till klockan två på kvällarna. Hon var inte här. Hon kom aldrig. Hon skulle aldrig göra det igen. Det var inte som förr. Nu är hon aldrig här längre. Hon kommer in på dagen och sover och äter och gosar lite. Men sen går hon igen. När man tror att hon gillar en, då försvinner tron nästa dag. När man inser den bistra sanningen. Det är så det är. Så är det bara. Inte som förr. Inte alls.

På morgonen väcktes jag av väckarklockan som ringde sin vanliga melodi. Jag klev upp ur sängen och tog på mig mina favorit kläder. Ett blekt rosa linne och ett par slitna jeansshorts med hängslen. Jag borstade mitt hår och studerade mig själv i spegeln en lång stund. Mitt hår var väldigt tjockt, lång och brunt. Mina ögon var väldigt stora och bruna. Mina läppar var väldigt röda och min hy var brun. Mina kinder var som vanligt svagt röda, och mina ögonfransar väldigt svarta. Jag såg pigg ut, även fast jag hade sovit så kort i natt. På morgonen kändes det alltid bättre.
 Hon kom och hälsade på mig. Hon strök sig mot mina ben och knorrade som bara hon gör. Jag hällde upp mat åt henne. Hon jamade av upphetsning och hon åt upp ungefär hälften av maten jag hällde upp innan Morriz, våran andra katt, kom och tog över. Hon tittade på mig med sina stora gröna ögon och jamade. 
"Kom då Lilli" sa jag och gick därifrån. Jag gick till köket på övervåningen och hällde upp mjölk i en skål. 
"Lilli!" ropade jag och hon kom springande. Jag gav henne skålen med mjölk och hon lapade i sig allt. Hon slickade sig om munnen och sen så bad hon om att få gå ut. Jag släppte ut henne såklart, som jag alltid gör, lyder  henne. 

Sen åt jag frukost och borstade tänderna. Jag tog skolväskan och packade ner ett grönt äpple utifall att. Jag cyklade till skolan och kom 5 minuter försent. Jävlar. Jag fick utskällning av min lärare, igen. Jag fick 10 minuters kvarsittning imorn innan skolan. Då måste jag komma ÄNNU tidigare. På rasten som jag väntat så länge på, tog jag med mitt äpple ut och åt det. "Tog du med dig ett äpple?" frågade Lizzie. "Ja, utifall att maten är äcklig, som alltid." Hon nickade.
Lizzie är min bästa vän. Och typ min enda. Ingen är med mig efter skolan eller på rasterna när hon är bortrest eller sjuk. På sommarlovet är hon alltid i Grekland i fem veckor för hennes pappa kommer därifrån. Så i fem veckor har jag ingen att vara med förutom mina föräldrar och min släkt som kommer ibland. Jag har inga syskon, och hade heller inte velat ha några. Snart är det sommarlov och jag längtar inte ett dugg. Det blir skönt att slippa min hatade lärare och de jobbiga i klassen. Men Lizzie är bortrest länge. Och Brandon, killen jag gillar, kommer jag bara att se ibland när jag går förbi skateparken, eller bmx banan, eller om vi råkar vara vid glasskiosken vid samma tillfälle. Ibland går jag faktiskt förbi skateparken och om någon undrar så säger jag att jag är på väg till stallet. Om han inte är där så går jag förbi bmx banan och säger att jag ska till glasskiosken. Och om han inte är där, så kollar jag vid glasskiosken när jag kommer dit. Om han inte är där så köper jag en stor glass så att jag har något att göra. Om han är där så köper jag samma glass som honom, som oftast blir en magnum eller en calippo. Ibland så nämner han att vi alltid tar samma glass och att det är konstigt. Då blir mina kinder rödare än vanligt och jag hoppas att han inte märker det. Annars är jag typ osynlig för honom.
  När matten är slut är det lunch och sen är det bild och sen musik. På musiken får vi spela piano och det tycker jag är ganska roligt. Sen är det en kort no lektion och sen får vi gå hem. "Snart är det sommarlov!" säger Lizzie när vi går ut från klassrummet. "Snart är du i Grekland" muttrar jag till svar. Hon ser medlidande på mig. "Vi ses när jag kommer hem" säger hon. "Mm" säger jag och vi går åt olika håll. 

 

Olivfärgad hy som glittrar i vattnet. Långt, mahogny färgat hår. Väldigt tjockt och livfullt, så glansigt och böljande. Ögonen var silvriga med en svag grön nyans. Genomskinliga, självlysande. Som små diamanter. Ögonvitan var elfenbensvit och saknade de röda streck som finns i ett människo öga. Den glänste oerhört mycket. Den enda matta ytan på hela varelsens kropp var de egendomliga pupillerna. De var avlånga, likt en katts pupiller. De var omkantade av det starka skenet från resten av ögonen. De var så självklara, varenda detalj på kroppen var fullt synliga. Så uppenbara. Så egendomliga. Den var... vacker. Och den simmade otroligt bra. Knäna var tryckta mot varandra men smalbenen var utsträckta åt varsin sida och gjorde små perfekta cirklar under vattnet. Armarna var utsträckta rakt fram med händerna kupade åt sidorna. Den drog armarna mot sig och lite utåt tills armbågarna stod utåt och överarmarna var innåtsträckta och lutade mot bröstkorgen med händerna fortfarande kupade. Sen tryckte den händerna rakt fram igen och upprepade rörelsen gång på gång. Ibland snurrade den runt medans den simmade, så den simmade med magen uppåt. Ibland simmade den snabbare, så snabbt så att det såg ut som att den hade fyra armar och  ännu flera ben. Det var ett simsätt som jag aldrig hade sett förut, som en sjöjungfru, men med ben. Och små tår med korta, perfekta naglar. Händerna var smala med långa fingrar som såg beniga ut, men de var helt perfekta. På händerna var naglarna också korta, men något längre än på tårna, vilket gjorde att fingrarna såg ännu längre ut. Varelsen hade en smal midja, och så smal mage man kan ha, men utan att revbenen stack ut eller något. Ansiktet var avlångt och perfekt format, med skarpa kindben och en aldelles lagom stor näsa. Ögonbrynen var en perfekt båge över ögonen som var inramade med underbara, långa, becksvarta ögonfransar.